Z som i Zanzibar

Barnen har fyra veckors jullov. Det går inte att äta julbord varje dag. Att spela Last Christmas på repeat under hela lovet funkar inte heller. Än mindre skulle vi kunna låsa in oss på våra rum och läsa Theodors Zambiablogg varje dag. Jag har ju inte ens ett eget rum … Att ta en vecka på Zanzibar med gästande familjen Kramer funkar dock alldeles utmärkt som en punkt på jullovets att göra-lista.

Warere Beach Hotel har en pool som man kan simma längder i (typ 20 meter), lära sig dyka i, göra bomben i, stå på händer i, men poolen har också skugga och en fantastisk utsikt över oceanen. 

Merparten av våra vänner här Lusaka har redan varit på Zanzibar och floden av tips kring vad man måste göra och vilka ställen man bör bo på sköljde genast över oss när vi bestämt vårt resmål. Lyckligtvis valde vi att ta oss upp till Nungwi och Warere Beach Hotel för de första fem nätterna och därefter avsluta med en natt i Stone Town. Om jullovet varit längre hade vi haft tid till att bo på lite fler ställen, men det här upplägget gav oss precis vad vi var på jakt efter: avkoppling.

Promenad till lunchrestaurang. Mycket snäckor, sjöborrar och gamla korallrev gör att badskor är att rekommendera! 

Servicen och maten på hotellet var mycket bra. Det fanns ett litet spa och en fantastisk pool, och stället låg ju på stranden så det var bara till att köra vartannat dopp i Indiska Oceanen.

Hennatatuering på stranden är ett måste.

Några strandpromenader och löpturer i soluppgång fick vi naturligtvis till. Barnen gjorde hennatatueringar och några vuxna gick på massage. En dag gjorde vi en båttur med snorkling och bad med delfiner, grillad fisk på stranden och mera snorkling.

Så här kul är det att simma med delfiner, snorkla med färgglada fiskar och äta lunch på stranden. 

När vi väl solat klart uppe i den nordligaste delen av ön tog vi en minibuss ner till Stone Town där vi tillbringade sista natten. Det blev lite för kort om tid, men vi hann ändå med lite av varje, som en härligt svettig promenad genom gränderna i denna gamla stenstad, ta en titt på matmarknaden, handla lite souvenirer, äta middag på takrestaurangen Emerson och njuta av solnedgången.

Tembo Hotel i Stone Town. Vi bodde i annexet, där även Freddy Mercury hade bott (eller hur det nu var, ingen hade längre några bevis för någonting och han dog ju för snart en evighet sedan ...)

Fiskebåt på turkost hav. Vackert.

Nästa gång jag åker till Zanzibar ska jag:
- gå på takrestaurang igen, gå på Freddy Mercury-museet och strosa runt mer i Stone Town.
- njuta mer av löpning i soluppgång på stranden, bada i havet och allt det där andra.

Bläckfisk till salu.

Gubbar diskuterar hur de ska fånga dagen. 

Gubbar diskuterar hur de kan gör sig av med den svettige mannen de just sålt en fez till.

Frukt och grönt till salu. I det här fallet är frukten grön medan grönsakerna har andra färger. 

I väntan på maten får man bygga flasktorn. Det är sedan gammalt. Turkost hav i bakgrunden.

Karin i sitt rätta element. 

Vad mer jag kommer minnas från denna jullovsaktivitet? Färgerna! Magiskt turkost hav.

// Theodor

2019 års sista safari

Jullovet lider så sakta mot sitt slut, men innan vårterminen börjar är det hög tid att ta en titt på bilderna från förra årets sista safari. Tre nätter på Kafunta Safaris i South Luangwa. Med återvändande gästerna familjen Kramer från Älvsjö. 

"Dämpa dig, jag försöker faktiskt vila upp mig inför kvällens jakt!"

Den bästa safarisäsongen i Zambia är egentligen mellan maj och oktober, därefter är det regn och enligt vissa tyckare alldeles för grönt eller bara alldeles för lerigt för att köra i nationalparkerna. Vi valde att ta den risken och blev inte besvikna på något sätt. 

"Alltså, kan jag inte får vara i fred, jag hade ju gömt mig här uppe i trädet för att få lite lugn och ro, inte för att ni skulle stanna och störa med ert kameraknappande!"

Kafunta Safaris ligger några kilometer utanför South Luangwa National Park, men det går snabbt att ta sig in i parken och på vägen såg vi elefanter, giraffer, apor och andra djur. 

"Kan man få äta i fred nuförtiden? Här har man snott en impala från ett gäng vildhundar och så kommer ni och stör med era strålkastare och ert töntiga wow-mumlande där uppe i jeepen. Snälla, förvinn bort till er lodge och låt oss ta hand om resten här i mörkret!"

Kafunta är nyrenoverat, servicen fantastisk och maten varierad. Barnen kunde göra bomben i poolen medan vi vuxna låg i skuggan och surfade eller bara läste de senaste nyheterna på Avpixlat (ibland måste man ha ett tränat öga för att förstå ironi i textform) eller njöt av den varma källan. 

Till slut fick Per Kramer upp jeepen och vi behövde inte tillbringa natten på savannen. 

Vår guide på safariturerna, Andrew, var en av de allra bästa vi haft under alla game drives vi gjort genom åren. Bra med barnen, intressant information och fick loss bilen på egen hand när vi råkade köra fast i ett lerigt parti. 

"Stör inte, jag är fortfarande sur över att jag inte ens blev kallad till intervju inför jobbet som Lejonkungen i senaste filmen. Du kanske fattar att det svider? Kan du visa lite respekt då och sluta smygfilma!"

Några höjdpunkter under våra tre nätter på Kafunta Safaris:

- Hyenor och vildhundar som kämpar om en impala. 

- Leopard i träd. Leopard på nattsafari. Leopard som stryker utmed jeepen.

- Lejon som vilar. Lejon som leker. Gammal lejonhona, på väg mot nya äventyr. 

- Fiskörn som äter ett pukukid.

- Elefanter i mängder.

- Giraffer, zebror, bufflar, antiloper.  

- Skorpion i restaurangen efter middagen.

"Dök jag upp från ingenstans? I restaurangen? Fast, hörru, jag väntade ju till efter middagen, och tills barnen gått och lagt sig. Och även om du var barfota skonade jag dig. Den här gången …"

2019 års safaribok har därmed blivit godkänd och kan läggas till handlingarna. Återstår att se vad 2020 har att erbjuda. Först ska det regna lite till, men om ett par månader är det dags för nästa safari. 

// Theodor

Coffee börjar lära sig ett och annat

Vår söta hund Coffee ska ju få följa med hem till Sverige och det är inte bara pappersexercisen som har inletts, utan även några andra viktiga acklimatiseringsprocesser, nämligen:

Coffee har intagit en solsäng. Ibland behöver man bara få vila upp sig med lite skönt poolhäng!

- Antiskällkampanjen: vi har lånat ett halsband som ska hjälpa vår söte lille byracka att skälla mindre. Detta kan ta tid och kräver konsekvens. Men ibland måste man ju få skälla.

- Socialiseringskampanjen: under flera års tid har Coffee mest lekt med trädgårdsmästarens hund, men så flyttade vi ju och då blev det lite ensamt för vår hund. Detta har vi nu tagit tag i och varje morgon tar han numera en promenad tillsammans med några av kvarterets hundar. Så sakta börjar han förstå att det finns andra lurviga pälsdjur som också är trevliga och att man inte måste varje skälla på dem eller bitas.

- Anti-apatiska hundkampanjen: visst vill man ha en jycke som förefaller väluppfostrad, sträcker fram sin tass och lägger huvudet sött på sned eller vill bli klappad när man själv känner att det är skönt att sticka fingrarna i pälsen … Men, samtidigt vill man ju inte att ens husdjur ska övergå till att bli ett apatiskt hårigt bylte som bara ligger utmattad i sin korg. Häromnatten fick vi bevis på att Coffee har en lång väg att vandra innan han blir apatisk. Strax före kl 02.00 väcks vi nämligen av att han skäller. Vi tänker att det kanske är någon insekt som retar honom, eller möjligen råttor på taket. Men han fortsätter, oroligt och argt på samma gång. Till slut inser vi att han kanske behöver ut på toaletten. Så, jag öppnar grindarna till baksidan varpå han börjar skälla som en galning. Innan jag förstår att han ser något i utesoffan som jag inte ser har det hunnit gå ytterligare en bra stund. Men så reser sig något från soffan. Till slut fattar jag att det är vår vakt som bäddat ner sig och nu kommer emot mig och ska be om ursäkt. Coffee fortsätter att skälla. Vi ringer vaktbolaget. Vakten jobbar inte här längre, men känner sig säkert mycket utvilad efter en natts sömn i vår sköna utesoffa. Bra markerat Coffee! Men aj vad trött jag var dagen därpå. Det var länge sedan jag var vaken mellan 2 och 4 en vardagsnatt ...

// Theodor

December är alla avslutningsshowers bästa tid

Under de senaste tio dagarna har barnen stått fler gånger på scen än jag själv gjort under hela året. Så, det är bara till att blocka kalendern och göra sig redo med kameran. Den här bloggen är bara till för att för framtida generationer visa hur en hektisk decembervecka kan te sig i en familj med tre ungdomar och en söt hund.

Tänd Ett Ljus framfört av allt annat än en triad av svenska ungdomar. 

Förra veckan var det konsert med skolans körer. Astrid sjunger aktivt. Vid jul passar det ju också bra med lite jullåtar, och går man på en internationell skola är det bra om man speglar lite olika kulturer. Just den här amerikanska skolan har en oproportionerligt stor grupp svenskar (femte största nationalitet efter amerikaner, kineser, sydafrikaner och zambier) och därför sögs även Sigrid och Valle in i Triads gamla landsplåga Tänd Ett Ljus. Mycket uppskattat, inte bara av svenskarna i publiken.

Delar av skolans körer. 

Den här veckan var det först luciafirande på svenska residenset. Årets deltagare i luciatåget var mycket duktiga och klarade det oplanerade strömavbrottet suveränt. Ibland blir ett framförande bättre acapella än med ackompanjemang. Det är ju faktiskt nyss nämnda låten av Triad ett bra bevis för. Skönt att Karin och jag inte valde att förstöra skönsången utan kunde hålla oss till att applådera och fotografera.

Redo för crescendo med alla bandmedlemmar!

Dagen därpå var det så dags för avslutningskonsert för en rad olika konstellationer med skolans band, från grade 6 till grade 10. Också detta blev en mycket fin uppvisning, och precis lagom lång för trötta familjemedlemmar. Bästa låten var definitivt Skyfall av Adele - mäktig i skolbandets tappning.

Så, vi kan väl enkelt konstatera att december är alla avslutningsshowers bästa tid!

// Theodor

En kör från Bauleni fick det att svänga ordentligt.

Russ Menard tackar alla involverade. 

P.S. Vad hade vår söta hund med alla avslutningsshower att göra? Jo, det ska jag berätta, fast det får bli en egen blogg … D.S.

Kaffeprovning med julfika

Idag körde vi lite kaffeprovning med julfika på vår veranda.

Karin provar sig fram under själva koppningen. 

Teija från Peaberry Coffee ledde testningen och berättade massor om såväl zambiskt som internationellt kaffe, om processen från odling till rostning och olika trender kring bryggning och annat intressant. 

En av proverna håller inte måttet, avslöjar Teija, någon som vet vilken?

Bara dofta, inte doppa!

Zambiska bönor, men också från regionen. 

Karin hade bakat saffranskaka och kardemummakaka, vilket funkade mycket bra till julkaffet. 

Teija till höger, Felix till vänster. 

Kongo, Tanzania, Etiopien. Washed och natural. Robusta och arabica. 

Nu kan vi lätt hålla oss vakna hela helgen!

// Theodor  

Fladdermössen i Kasanka - ännu en storstilad Thanks Giving-resa

Vår lista med saker vi bara måste göra innan vi för andra gången flyttar från Zambia blir bara kortare och kortare. Att spana in fladdermössmigrationen i Kasanka var en av de kvarstående punkterna som nu kan bockas av.

Fruit Bats i solnedgång.

De här fladdermössen äter frukt och mäter ca 60-70 cm mellan vingspetsarna. De migrerar från olika delar av Kongo in i en liten skog i nordvästra Zambia, i Kasanka National Park. Det är drygt 50 mil från Lusaka på mestadels bra vägar.

Regnområdet närmar sig Kapabi Camp i Kasanka NP.

Nya konstellationer barn ger nya kunskaper i kortspel. Och många sköna skratt!

Den camping vi bokat i parken låg en bit in och även om det var nyöppnat för säsongen så gjorde tre dagars konstant regnande innan vi anlände att skogsvägarna till slut blev som lervälling. En ny och spännande upplevelse! Vi var fyra familjer i lika många bilar så vi kände oss ganska trygga när det gällde själva körandet. Vädermässigt hade vi soligt första och andra dagen, till efter kvällsturen då ett riktigt åskoväder drog in. Vår sista dag var det blandade skurar som gällde, men i skydd av ett kök och matplats under canvastak var det bara mysigt.

Fruit Bats i gryning. Vi lämnade campen kl.04.00 för att se fladdermössen torna upp sig över himlen.

BBC hade varit och filmat från utkiksplatsen i trädet. 

Fladdermössen lyfter från skogen i gryning och skymning, så första morgonen steg vi upp halv fyra för att köra fram till bästa utkiksplatsen och vara där i tid till den första strimman ljus spräckte det kompakta mörkret.

Halmstråfärgade fladdermöss svärmar i Kasanka. 

Under dagen vilade vi upp oss inför skymningsturen, då vi från en utkiksplats i ett stort träd kunde följa de närmare tio miljoner fladdermöss som varje år kommer hit under perioden oktober till december.

Extremt fascinerande! Ett måste om man befinner sig i landet under rätt säsong.

Tretton meter upp i luften fanns en mycket bra utkiksplats för att se fladdermössen på behagligt avstånd. 

En kort promenad i vårmarkerna nedanför Kapabi Camp. Svettigt i solen. 

// Theodor

Solnedgången är så mycket vackrare från andra sidan floden

Jag  vet, mitt bloggande sker alltmer oregelbundet, men ibland får jag en stund över och då tycker jag att den tiden ska användas till att berätta. Den här gången om min senaste födelsedag. Som jag helt på egen hand valt att fira i ett annat land och i tält.

Jag vet, det har funnits en tid när jag inte uppskattat campinglivet. Och det kanske kommer en tid när jag inte uppskattar campinglivet. Men, just nu väljer jag alltså att åka till Zimbabwe och bo i tält på min födelsedag.

Att ta sig över gränsen är lite mer komplicerat än att tura över Öresundsbron, men processen är ändå hyfsat välfungerande. En fem-sex olika luckor att fylla i blanketter i och sedan är det bara att dra vidare in i landet. Den här gången låg campingen bara några kilometer bort, på andra sidan Zambezifloden.

Vi har varit på det här stället förut, men ville nu visa att solnedgången faktiskt är vackrare på andra sidan floden för Frans och Patric med familjer. I gengäld fick vi prova på att bada i floden (ja, det finns inte bara tigerfish i vattnet …) och en massa annat skoj.

Vi hade flera flodhästar och elefanter i campen, men också vårtsvin och vackra fåglar. Alltså, detta kunde ju bara toppas med en massa presenter, där jag nog högst värdesätter musikquizen! Och de nya strumporna och pannlampan. Ja, jag hör, det har funnits ett annat liv och det kanske kommer ett annat liv.

Men just nu hävdar jag bestämt att solnedgången är så mycket vackrare från andra sidan floden.

// Theodor

Bloggen tio år! Det glömde vi visst fira ...

Dagbok från ett höstlov - strandliv i Zambia!

Det har redan gått en vecka sedan vi kom hem från höstlovet. Kanske har du redan sett några av de bästa bilderna i social medier. Kanske har du dessutom beställt din personliga canvas-utskrift av bilder på när jag snorklar, en afrikansk solnedgång, barn som badar, vattenfall, eller något helt annat.

På Fig Tree Café i Kabwe köper man sig en cappuccino med en extra shot och så klart några flaskor Taliban Hot! 

Jag tror nog ändå att du nyfiket kommer att scrolla hela vägen ner till sista raden i den här bloggen! Allt annat vore konstigt.

Den här vandringen var på högsta scoutnivå. Sverigetröja är ett måste när Sverige spelar match. Då blir det vinst. 

Dag 1 - Lördag: Vi stiger upp i ottan och kör ca 600 km, från Lusaka till Mutinondo Wilderness. På vägen är barnen fantastiska, matsäcken och det perfekt molniga bilvädret likaså. Spännande att se lite mer av landet. Första etappen är mer trafikerad av långtradare (transport av koppar) och bussar. Vi åker bland annat utmed Tazara järnvägen, genom Kabwe och Kapiri Mposhi och andra mindre städer. Väl framme blir det sundowner och bad för barnen. Sköna skrönor vid lägerelden får vi inte heller glömma.

Man kan ju så klart inte ha en afrikansk solnedgångsbild i varenda blogg, skulle ju se jönsigt ut och ge en känsla av att blogghantverket bara består i sk copy and paste-teknik. Men säg, hur ofta ser man CD-skyltade bilar i kvällsljus? 

Dag 2 - Söndag: Vi stannar i Mutinondo och går på en skön vandring. Någon säger att vi går en kilometer, någon annan mäter upp tio kilometer. Vi kan väl enas om att vi avslutar med ett skönt bad i ett vattenfall. Välbehövligt efter att ha klättrat i berg och vandrat på mysiga skogsstigar. Bad, monkey orange och ännu en magiskt vacker kvällshimmel.

I bakgrunden sitter en lokalanställd och bloggar med full täckning. I förgrunden är GT:n snart slut medan en ur ungdomsgänget rusar mot kameramannen i ett försök att minimera antalet pinsamma bilder. Bra försök!

Dag 3 - Måndag: Vi lämnar Mutinondo efter frukost och kör 500 km till norröver, genom Kasama och fram till Mpulungu vid Lake Tanyanika. Där tar vi båten med all vår packning i riktning mot Tanzania i nordost, medan Kongo tornar upp sig i nordväst. Väl framme vid Isanga Bay tar vi ett dopp och somnar tidigt.

Isanga Bay beach. Här kan man paddla kajak, spela beach volley, njuta i hängmatta, titta på grön mamba eller simma ut för snorkling bland akvariefiskar. Lake Tanyanika är världens näst största sjö och världens näst djupaste också. Inga krokodiler eller flodhästar vid just vår strand. 

Dag 4 - Tisdag: Det blir en dag på stranden, men också en dag i snorkelutrustning. Beach volley och mer bad, kajakpaddling i vår vik.

I närheten av Lake Tanyanika sköts faktiskt sista skottet i Första Världskriget, två dagar efter freden. De hade lite dålig täckning i mobilnätet på den tiden. Här syns en av dagens sista bomber falla. 

Dag 5 - Onsdag: På förmiddagen softar vi mest, och efter lunch drar vi ut på en fisketur. Vi får inte ett enda napp men touchar ändå gränsen till Tanzania. Väl åter hägrar den ständigt pågående beach volley-turneringen på nytt. Visst var jag i det vinnande laget?

Tyvärr var Bengt Öste inte med på fisketuren, men vi hade kul ändå.

Dag 6 - Torsdag: Förmiddagen vigs åt en lång utflykt till Kalambo Falls, ett vackert vattenfall på gränsen mot Tanzania. Vi gav oss ut allihop (två familjer med tre barn i varje, totalt 10 personer), men efter några hundra meters stenklättring inser både Astrid och jag att det är för tufft för henne. Vi låter de andra åtta ta sig upp till fallen på egen hand medan vi vänder om till byn där vi började. Där spelar vi fotboll med skolbarnen och tar över en mattelektion på den lokala skolan. Sedan åker vi tillbaka till stranden och softar i väntan på övriga gänget. Som så klart också hade en fantastisk utflykt. På kvällen ser vi en grön mamba på stranden, check!

Skolan hade två lärare, tre skift och totalt tusen elever. Alla ville räkna ut mina mattetal!

Dag 7 - Fredag: När man tränar mer än en gång i veckan och har kickat igång en utmaning på Strava där det enda man måste göra är att minst en gång i veckan springa minst 45 minuter, ja, då kan man ju inte bara låta bli att springa 45 minuter även om man befinner sig så långt ut i Zambia man bara kan komma. Så, jag snörar på mig löparskorna, joggar genom ett par byar och ut på den riktigt steniga vägen. På  min tur har jag närmare 50 barn i hasorna, alla glatt räknande på engelska. One, two, three, four … Hela vägen upp till 100! Love it. Resten av dagen njöt vi av mer snorkling, beach volley, monopolspel i skuggan, bokläsning, goda måltider och svalkande vin i restaurangen. På kvällen ser vi ännu en orm på stranden … double check.

Längst därinne i barnaskaran demar Karin sin iPhone och bygger sitt nätverk av instaföljare. 

Så mycket glädje när de här barnen fick spela fotboll med en musungo på rasten, men sen grillades de hårt i matte. 

Dag 8 - Lördag: Efter en tidig frukost tar vi båten till bilarna i Mpulungu och kör sedan 500 km till Mutinondo Wilderness där vi njuter av sista kvällen.

Båten går hemåt efter en fantastiskt avkopplande vecka på stranden i Zambia. 

Kanske var de här killarna bättre på att få något på kroken än sällskapet i den lite större båten?

Snälla, en sista sundowner, och en sista bild på en afrikansk solnedgång, pliiiiiiiz!

Okej, men bara en då ...

Dag 9 - Söndag: Ja, du kan så klart räkna ut hur många kilometer vi kör den här dagen. En fantastisk resa har kommit till sitt slut. Underbart sällskap, massor med nya upplevelser och hela familjen har haft förmånen att få se ännu en bit av Zambia.

// Theodor